504 När nu till jorden ner / Kun maan ja mantereen

1. Kun maan ja mantereen
yö mustaan vaippaan luopi,
mä katson Jeesuksen.
Hän valon mulle suopi.
Sun luonas, rakkahin,
sun luonas päivä on kirkkahin.

2. Sua kiitän riemulten,
kun luoksesi saan tulla,
ja kasvos jällehen
on riemu nähdä mulla.
Sä mulle hyvä oot,
sä hyvä oot, Herra Seebaot.

3. Lie paljon tuhuutta,
mit´ tällä tänään toimin;
sua, Herra, palvella
ois tullut kaikin voimin.
Sä tunnet, tiedät sen,
sen itse myös hyvin tietänen.

4. Oi Jeesus, anteeksi
mä pyydän sydämestä!
Pois syntivelkani
Suo veres kalliin pestä.
En ennen päätä sua,
en päästä, ennenkuin siunaat mua.

5. Siis vaivun unehen
sun turvahasi yöhön,
ja kanssas heräten
mä nuosen, riennän työhön.
Yöt, päivät olet sä,
mua, Herra, sin yhta lähellä.


1. När nu till jorden ner  
sej nattens mörker sänker,  
jag upp till Jesus ser, 
som livets ljus mej skänker. 
Hos dej, o Jesus kär, 
o Jesus kär, idel solsken är. 

2. Jag tackar dej med fröjd 
att jag till dej får träda 
och åter kan förnöjd 
mej i din åsyn glädja. 
Du tar ju mej emot, 
tar mej emot, Herre Sebaot. 

3. I dag fåfängligt var 
nog mycket som jag gjorde. 
Jag inte vandrat har 
inför dej som jag borde. 
Det ser och vet du väl, 
du vet, och det vet också min själ. 

4. Jag ber dej, Jesus god, 
att du min synd förlåter, 
och med ditt dyra blod 
på nytt mej renas åter. 
Jag släpper inte dej 
förrn du i kärlek välsignar mig. 

5. Jag trygg nu lägger mej
i ditt beskydd till vila 
och vaknar upp med dej 
att till min gärning ila, 
ty dag och natt du är, 
o Herre Jesus, mej lika när.

Text: Paul Weber, Lars Stenbäck