Nordisk sång

Alt. koral: 1. Jag har i himlen en vän så god, en vän så god, en vän så god, han har mej löst med sitt eget blod från satan, synden och världen. Han lyssnar alltid till hjärtats bön, han har mej lovat en krona skön, den ska jag bära som nådelön när jag en gång slutat färden. 2. Jag ser i ordet hans sköna bild, hans sköna bild, hans sköna bild, han är så tålig, han är så mild, han är den bäste av alla. Han är en hjälte som ingen ann´, för mej han seger i striden vann, i honom jag också segra kan, för mej ska fienden falla. 3. Mitt skuldregister han plånat ut, han plånat ut, han plånat ut, på mina synder han gjorde slut, den bördan slipper jag bära. Jag är i honom så ren för Gud, ty han har klätt mej i helig skrud, och därför höjer jag lovets ljud, så gott jag kan, till hans ära. 4. Och nu jag sjunger så nöjd och glad, så nöjd och glad, så nöjd och glad, ty Gud berett mej en härlig stad, där jag för evigt ska vara. Visst kan jag frestas och prövas här

1. Er livet alt lifligt herneden,  i Ånden med Herren et Eden,  hvor kan vi da nogen tid glemme:  langt bedre hos Herren derhjemme!  2.  Dér er ikke vinter og mørke,  dér er ingen heder og ørke,  dér er ingen afmagt og ælde,  dér er ingen tårer at fælde.  3.  Dér er ingen synd at bekæmpe,  dér er ingen sorger at dæmpe,  dér er ingen syge og døde,  dér er ikke tomhed og øde.  4.  Dér, under det yndigste bælte,  hvor forår og høst sammensmelte,  dér alting ved livet sig fryder,  dér altid kun lovsangen lyder.  5.  Dér glemmes al angest og pine,  hvor Herren er alting for sine;  af lys og af fred og af glæde  er evig omlejret hans sæde.  6.  O Jesus, o, hør, hvad vi bede:  Vær kraftelig med os hernede,  så levende står os for øje  dit hus på de evige høje!  7.  Din Ånd i vor afmagt os styrke,  dit lys gennembryde vort mørke!  Din kærlighed, sød som dit minde,  vor sorg og vor død overvinde!  8.  Lad, trods alle skyerne sorte,  os åbne se Himmelens por