472 Jag har i himlen en vän så god

Alt. koral:



1. Jag har i himlen en vän så god,
en vän så god, en vän så god,
han har mej löst med sitt eget blod
från satan, synden och världen.
Han lyssnar alltid till hjärtats bön,
han har mej lovat en krona skön,
den ska jag bära som nådelön
när jag en gång slutat färden.

2. Jag ser i ordet hans sköna bild,
hans sköna bild, hans sköna bild,
han är så tålig, han är så mild,
han är den bäste av alla.
Han är en hjälte som ingen ann´,
för mej han seger i striden vann,
i honom jag också segra kan,
för mej ska fienden falla.

3. Mitt skuldregister han plånat ut,
han plånat ut, han plånat ut,
på mina synder han gjorde slut,
den bördan slipper jag bära.
Jag är i honom så ren för Gud,
ty han har klätt mej i helig skrud,
och därför höjer jag lovets ljud,
så gott jag kan, till hans ära.

4. Och nu jag sjunger så nöjd och glad,
så nöjd och glad, så nöjd och glad,
ty Gud berett mej en härlig stad,
där jag för evigt ska vara.
Visst kan jag frestas och prövas här
och köttet ofta mej gör besvär,
men ingen ovän ska nå mej där
i himlens vitklädda skara.

5. I himlen finns det en sabbatsro,
en sabbatsro, en sabbatsro,
där alla de som på Jesus tror
får vila ut efter striden.
Där finns ej sorger, där finns ej nöd
och ingen smärta och ingen död,
blott liv och hälsa i överflöd
och ingen ände på friden.

6. Där får jag möta min vän så god,
min vän så god, min vän så god,
som här lät offra sitt eget blod
till min och allas försoning.
Där brusar sången så hög och klar,
en glädjeström genom hjärtat far 
- men nej! den far ej, den stannar kvar
i himlens härliga boning!

Text: Nils Frykman
Musik: Theodor Söderberg, alt. Joël Blomqvist