Nordisk sång

1. Liksom vandraren i längtan ilar mot sitt kära hem, så min själ i hoppfull trängtan söker Guds Jerusalem. Där på Faderns högra sida sitter Jesus, Frälsaren, i vars kraft jag mäktar strida  och i döden segra än. 2. Väktare, vad lider tiden? Skall ej natten snart förgå? Gryr ej morgonen med friden? Hörs ej dödens klocka slå? Vaka blott, låt lampan brinna, så dig mana Jesu ord. Den som sover skall ej finna plats vid Lammets bröllopsbord. 3. Jesus, kom och lär mig vaka, giv din bild inom mig liv. Lär mig lida och försaka och mitt ljus i natten bliv. Dröj ej länge, gör mig värdig att dig följa, när du vill, för att alltid vara när dig och dig evigt höra till. 4. Redan i min själ hörs bruset av den höga stadens sång, redan ser min ande ljuset som mig lyser hem en gång. Stilla blandar sig min stämma, alla saliga, med er. Snart, min Jesus, är jag hemma. Pris ske dig som segern ger! 1. Matkamiehen mieli palaa määränpäähän kotihin. Sieluni myös nähdä ha

EN BÖN TILL KRISTUS, HJÄRTATS TRÖST I LIV OCH DÖD 1. Av hjärtat håller jag dig kär. Kom, Jesus Kristus, var mig när. Hos dig vill jag förbliva, ty i den hela vida värld är idel oro, sorg och flärd, men du har frid att giva. Och lider jag till själ och kropp är du min tröst, mitt enda hopp, min hjälpare, min herde god, som återlöst mig med ditt blod. O Jesus Krist, min Frälserman, min Frälserman, allena du mig hjälpa kan. 2. För vad jag är och har och får jag tackar dig, som allt förmår, för varje nådegåva. Gud, lär mig också bruka rätt till andras hjälp vad du mig gett, så kan jag bäst dig lova. Allt gott, o Gud, du själv mig lär. Mot ondskan mitt beskydd du är. Låt ingen motgång hindra mig att hålla fast vid tron på dig. O Jesus Krist, ack, för din död, ack, för din död, var du min tröst i all min nöd. 3. Sänd, Herre, dina änglar ut, och låt min själ vid livets slut av dem till dig bli tagen. Min kropp som läggs i jorden ned, låt den få vila i din fred intill den sista dagen. Väck

1. En dalende dag, en stakket stund har legemets liv vi til gave,  og slektene skifter som løv i lund  i jordens frodige have.  Så synker vi stilt, så har vi vårt sted  blant tusene glemte grave. 2. Og dog mitt hjerte forferdes ei,  min sjel er freidig og rolig,  i liv og i død jeg vet min vei,  med begge jeg er fortrolig;  for Kristus, Guds Sønn, har lovet meg  i Faderens hus en bolig. 3. Selv foran han gikk å berede sted,  et hus ikke gjort med hender,  en evig bolig med liv og fred,  med rom for alle Guds venner.  Der skal vi ham se etter stridens år  om tro vi vårt løp fullender. 4. Vel intet øye fra jordens egn  har skimtet dets skinnende saler,  vel aner vi kun i billed og tegn  dets glans her i tåkenes daler;  men veien, veien den har vi klar  i Jesus, hans gjerning og tale. 5. Ja, du er veien, vår Frelser sann,  til alle elendige givet,  ditt ord som aldri bedrage kan,  det sannheten er og livet.  Og alt jeg syndet min livsens dag  for din sk

1. Valkeus jälkeen synkeyden, onnea jälkeen kyynelten, murehet vaihtuu riemuhun, rauhaksi pauhu taistelun. 2. Tuskien jälkeen  parannus, jälkehen kaipuun lohdutus, heikkous vaihtuu voimahan, pilkattu saapi kunnian. 3. Myrskyä seuraa tyyneys, huolta ja kaihoa viihdytys, ristiä kruunu kirkkahin, vaivoja palkka suloisin. 4. Orjuuden maasta vapauteen, alhosta varjojen taivaaseen. Kuolema vaihtuu elohon, uskovan autuas osa se on. 1. Ljus efter mörker, frid efter strid, glädje ska gro ur tårarnas tid. Sol efter regnskur, fröjd efter tvång, efter all ångest jublande sång. 2. Frid efter sorger, tröst av vår Gud saligt ska tysta suckarnas ljud; kraft efter svaghet, nåd efter nöd, lugn efter stormen Frälsaren bjöd. 3. Ro efter möda, vila så skön erbjuds som svar på kämpande bön. Kronan ska räckas dignande själ, tårarna torkas, allt ska bli väl. 4. Liv ska ur döden växa och gro, svaghet blir styrka, ångest blir ro. Segern ska vi

Alt. koral: DEN BLIDE TANKE 1.  Tenk når engang den tåke er forsvunnet  som her seg senker over livet ned,  når dagen evig klar er der opprunnet,  og lys omstråler meg med himmelsk fred! 2. Tenk når engang er løst hver jordisk gåte, besvart hvert «hvorfor» som jeg grunnet på!  Tenk når jeg da får se Guds handlemåte,  når jeg hans skjulte vei skal klart forstå! 3. Tenk når engang hver hjertesorg er slukket, hvert sår er legt, og stillet alle savn,  hver smerteståre tørret av, når sukket  er gjemt og glemt i kjærlighetens favn! 4. Tenk når engang med utildekket øye  jeg ham skal se som her jeg trodde på!  Tenk når jeg der mitt kne for ham skal bøye,  når jeg med takk skal for hans ansikt stå! 5. Tenk når engang jeg uten synd skal leve,  hver tanke ren, hver gjerning uten brist,  når aldri jeg behøver mer å beve  for muligheten av en syndig lyst! 6. Tenk når engang i himlens gylne saler  jeg med den venn som jeg på jorden fant,  i lyset om et evig liv s

1. Den himmelske lovsang har rikere toner,  mer liflig og sølvren en klang –  enn all jordisk musikk, skjønt vårt hjerte seg fryder  når skogen og dalen gjenlyder av sang.  Å herlige lovsang i Guds paradis, når himlens hærskarer i stemmer hans pris! 2. Der oppe er sangen lik vannenes brusen,  og himlen er full av dens lyd.  De salige ånder sin Frelser lovpriser,  de jubler av glede og synger av fryd.  Å herlige lovsang... 3. Kun de kan den himmelske lovsang istemme hvis sjel har fått nåde hos Gud ved troen på Jesus, sin Herre og Frelser,  kun disse skal se ham og kalles hans brud. Å herlige lovsang... Text: Elvine Heede (?) 1887 Musik: James R Murray

Kristenfolket:  1. Eg veit i himmerik ei borg,  ho skin som soli klåre,  der er kje synder eller sorg,  der er kje gråt og tåre.  2. Der inne bur Guds eigen Son  i herlegdom og æra,  han er mi trøyst og trygge von, hjå honom eg skal vera.  3. Eg er ein fattig ferdamann,  må mine vegar fara  herfrå og til mitt fedraland,  Gud meg på vegen vara!  Kristus:  4. Eg med mitt blod deg dyrt har løyst, eg inn til deg vil treda,  og gjeva hjarta mod og trøyst  og venda sorg til gleda.  5. Er du meg tru og bruka vil  Guds ord og sakramente,  di synd er gløymd, di sorg vert still,  di heimferd glad du vente!  6. Når verdi all som drivesand  med gull og glede viker, då stend eg ved di høgre hand,  ein ven som aldri sviker.  Kristenfolket:  7. Eg fattig hit til verdi kom  og rann av ringe røter,  fer herifrå med handi tom,  og d ø dens vald meg møter.  8. Men visst eg veit ein morgon renn,  då d ø dens natt skal enda.  Mi likam opp or gravi stend,  og evig