Nordisk sång

1.Syng i stille morgonstunder,  syng Gud Fader lov og ros!  Sjå, han gjer på ny det under:  kallar fram or m ø rkret ljos!  Sjå hans sol all skapning gyller,  alt med liv og lovsong fyller,  sjå hans kjærleiks smil i sky,  sjå kvar dag hans nåde ny!  2. Lær oss, Gud, kvar dag å telja,  sjå, kor snøgt vår livsdag lid!  Lær oss livsens veg å velja  medan det er enno tid!  Enn i dag du vil oss kalla,  snart kan m ø rker på oss falla.  Lat oss, medan det er dag,  fylgja Andens nådedrag!  3. Gud, som skapte sol og stjerna, deg me syng vår takk og lov,  at om oss du ville verna  medan me i m ø rker sov!  Lys og lei oss, ljosens Fader,  til vår sol i gravi glader,  vekk oss so til morgon ny,  dag med solskin utan sky! Text: Elias Blix (NoS 799) Musik: Ludvig Mathias Lindeman

1. Kanssain ole, Jeesus, päivä tämäkin, auta askeleissas että kulkisin. Päivä kuluessaan monet puuhat tuo, rinnallani seiso, apuasi suo! 2. Pyhitä, oi Jeesus, luonne, mieleni, halujani hoida, hoida kieleni. Sydän jos saa haavan, jälleen paranna, estä, etten muitta täällä haavoita. 3. Anna edes hiukan sua mun heljastaa, että silmilläsi katson maailmaa. Mieli nöyrä, hellä luo sä minuhun, suo mun jokaisessa nähdä kuva sun. 4. Työt ja ilot, huolet kädestäs jos saan, tyynnä tietäin kuljen, sinuun katson vaan. Illan tullen riennän helmaas, Herrani. Olet mailmassa syvin riemuni. 1. Var, o Jesus, med mej även denna dag, lär mej, Herre, vandra efter ditt behag! Varje dag som randas oro med sej bär, stå du vid min sida, hjälp mej alltid här! 2. Helga du, o Jesus, sinnen och begär! Helga mina läppar, goda ord mej lär! Om mitt hjärta såras, hela du dess sår, hindra mej att skada någon där jag går! 3. Ge mej av ditt sinne så att jag mej lär

1. Vågn op og slå på dine strenge,  syng mig en dejlig morgensang!  O kære sjæl, stat op af senge,  gør med din tak en Himmel-gang!  Gør vold oppå den stjerneborg,  og glem så længe verdens sorg!  2.  Velan! jeg vil til Himlen stige,  langt fra min jordeklimp og krop,  mit borgerskab er i Guds rige,  dér stunder jeg og daglig op!  Lov, pris og tak i tusindtal  ske Gud i højen himmelsal!  3. Jeg har ej andet dig at give  end kun min blotte hjerte-tak,  al anden gerning her i live,  den er at yde alt for lak; men mine suk du ej forsmår  og gråden, som i øjne står.  4. Velan, jeg til mit kald m ig giver  og fanger nu min gerning an;  min Gud mig end så nådig bliver,  som han i al min tid er van,  han tager hånden med mig i  og med sin Ånd står trolig bi.  5. Jeg vil dog ej på verden bygge,  om lykken end vil med mig stå,  men alt som dagen sig mon rykke,  vil jeg min sjæl alt minde på,  at glasset rinder, tiden går,  og evigheden forestår. Text: Thom

"BARNETS AFTONBÖN" 1. Bred dina vida vingar, o Jesus, över mig, och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig. Bliv du min ro, min starkhet, min visdom och mitt råd, och låt mig alla dagar få leva av din nåd. 2. Förlåt mig alla synder, mig rena i ditt blod. Giv mig ett heligt sinne, en vilja ny och god. Tag i din vård och hägnad oss alla, stora, små, och låt i frid oss åter till nattens vila gå. Text: Lina Sandell  (SvPs 190) Musik: Svensk folkmelodi

   1. Dagsens auga sloknar ut,  kveldsol ned i vester glader.  Skuggen stig frå dal til nut,  mørkret sigrar alle stader.  Jesus, hjartans sol og skatt,  Jesus, ver mitt ljos i natt!  2. Kvar ei kveldstund når eg fer  etter dagsens strid til kvila,  ver meg med din nåde nær,  lat di åsyn til meg smila!  Lat du mildt mitt auga att!  Jesus, ver mitt ljos i natt!  3. Lys du over meg din fred,  Jesus, ver mi sol og stjerna!  Livssol, som går aldri ned,  meg mot mørkers hugskot verna!  Stjerna, over huset statt!  Jesus, ver mitt ljos i natt!  4. Når mi livssol sig i hav,  og eg under mold skal sova,  lys meg då igjennom grav!  Så eg skal i ljos deg lova.  Du som mørkers makter batt,  Jesus, lys i daudens natt!   Text: Elias Blix (NoS 822)

1. Mor Maria satt och sjöng, hon Guds ord i hjärtat gömt, hon höll Jesus på sitt knä. Gud bevare folk och fä! 2. Gud bevare stad och land! Gud bevare kvinna, man! Gud bevare stora, små! Jesus vare här också!

1. No soli bakom blåe fjell  sitt ljose andlet gøymer,  og mørker over heimen fell,  og jordi ligg og drøymer.  Gud, lat di åsyn lysa ned,  så heilag fred inn  i vårt hjarta strøymer!  2. Kom, Jesus, inn og med meg ver  når det til kvelden stundar!  Og lat din engel standa her  ved lægjet når eg blundar,  og vara vel min kvilestad!  Og vekk meg glad  til song med fugl i lundar!  3. Men når eg her min nattverd held,  og livet kring meg tagnar,  eg minnast må min siste kveld,  då ikkje meir det dagnar.  Når soli neste morgon stend  opp over grend,  ho meg då ikkje gagnar.  4. Men Jesus fører meg ved hand,  eg ikkje råd skal sakna.  Han fører meg til livsens land,  der alle stormar spakna.  Når eg i grav er gøymd og duld,  for Kristi skuld  eg skal ein morgon vakna.  Text: Elias Blix Musik: Ludvig Mathias Lindeman

1. Dagen viker og går bort.  Himmelen blir tung og sort.  Solen har oss alt forlatt.  Nær oss er den mørke natt.  2. Våre dager ser sin slutt.  Timeglasset renner ut.  Døden oss i hælen går.  Evigheten forestår.  3. At en dag jeg eldre blev,  er for meg et minnebrev:  Jeg har med min vandringsstav  kommet næ rmere min grav.  4. Kjære sjel, kom det i hu  og bekjenn i dette nu  at du som et Adams barn  henger fast i Satans garn.  5. Derfor også denne dag  ble det fall og nederlag.  Reis deg, gå med bønnen hen  til din Gud i himmelen.  6. Søk med anger nådens sti,  vend deg om og rop og si:  Gud, jeg slipper ikke deg  før du har velsignet meg.  7. La din sterke englevakt  på mitt leie, Gud, gi akt!  Mine venner og min slekt,  ta dem i din varetekt.  8. Still de sykes hjerteveve!  Til hver motløs må du se! Vær de faderløses trøst!  Hør de sorgbetyngtes røst!  9. Trett er kropp og sjel og sinn,  men før jeg får slumre inn,  vil jeg i mitt hvilerom

Alt. koral: 1. Nu skrider dagen under,  og natten vælder ud;  forlad for Jesu vunder  vor synd, o milde Gud!  Gud Fader os bevare,  de store med de små,  hans hellig engleskare  en skanse om os slå!  2.  Når mørket jorden blinder,  og dagen tager af,  den tid os da påminder  om dødens mørke grav.  Ved hvert et fjed, vi træde,  lys for os, Jesus sød!  Fyld hjertet med din glæde,  og giv en salig død!  Text: Vægterversene. W. A. Wexels (DDS 781) Musik: Hans Leo Hassler, alt. Poul Raaby

1. Den lyse dag forgangen er,  og natten os på mon drive,  o Jesus Krist, vor Herre kær,  du altid hos os må blive!  Glæde os Gud i Himmerig!  2.  Du er det evige Guddoms-lys,  det tro vi og bekende,  kom til os i vort hjertes hus,  os med din nåde optænde!  Glæde os Gud i Himmerig!  3. Du er vor vægter tryg og tro,  du vil os aldrig undfalde,  på dig så ville vi bygge og bo,  i al vor nød dig påkalde.  Glæde os Gud i Himmerig!  4. Til arbejd er skabt den lyse dag,  det skal sig hver mand mærke,  men natten er skabt til ro og mag, de trætte lemmer at stærke.  Glæde os Gud i Himmerig!  5. Bevar os, Gud, i denne nat  fra Djævelens listige pile,  i alskens fare du med os stat,  giv rolighed og god hvile!  Glæde os Gud i Himmerig!  6. Vi os befale i Jesu vold,  når vi vore øjne tillukke,  Gud være vor klippe, vort værn og skjold  mod alt ondt, som os kan trykke!  Glæde os Gud i Himmerig!  7. Giv os en rolig nat og god,  lad os i synden ej sovne,  l

1. Kun maan ja mantereen yö mustaan vaippaan luopi, mä katson Jeesuksen. Hän valon mulle suopi. Sun luonas, rakkahin, sun luonas päivä on kirkkahin. 2. Sua kiitän riemulten, kun luoksesi saan tulla, ja kasvos jällehen on riemu nähdä mulla. Sä mulle hyvä oot, sä hyvä oot, Herra Seebaot. 3. Lie paljon tuhuutta, mit´ tällä tänään toimin; sua, Herra, palvella ois tullut kaikin voimin. Sä tunnet, tiedät sen, sen itse myös hyvin tietänen. 4. Oi Jeesus, anteeksi mä pyydän sydämestä! Pois syntivelkani Suo veres kalliin pestä. En ennen päätä sua, en päästä, ennenkuin siunaat mua. 5. Siis vaivun unehen sun turvahasi yöhön, ja kanssas heräten mä nuosen, riennän työhön. Yöt, päivät olet sä, mua, Herra, sin yhta lähellä. 1. När nu till jorden ner   sej nattens mörker sänker,   jag upp till Jesus ser,  som livets ljus mej skänker.  Hos dej, o Jesus kär,  o Jesus kär, idel solsken är.  2. Jag tackar dej med fröjd  att jag till dej får träda  och åter kan

1. No livnar det i lundar,  no lauvast det i lid,  den heile skapning stundar  no fram til sumars tid.  2. Det er vel fagre stunder  når våren kjem her nord,  og atter som eit under  nytt liv av daude gror.  3. Guds kyrkja lysa skulde  som høgt på berg ein stad,  med sumar utan kulde  og utan solarglad.  4. Guds ord vel alltid lyser,  den sol gjeng aldri ned:  det hus som Anden hyser,  ligg stødt i ljos og fred.  5. Men stundom kom då kulde  på Herrens kyrkjemark:  det var som Gud seg dulde,  og burte var Guds ark.  6. Det var dei myrke dagar,  Guds ord var fåhøyrd segn;  og hjarta frys og klagar,  det saknar sol og regn.  7. So sende Gud sin Ande  som dogg på turre jord;  då vakna liv i lande,  då grøddest vent Guds ord.  8. Då er det sæle tider  for Kristi kyrkjegrunn;  då lauvast det i lider,  då livnar det i lund.  9. Då ljosnar det i landet  frå fjell og ned til fjord;  då losnar tungebandet,  då kved Guds folk i kor.  10. Då skin de

1. En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar. Nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar. Och solens ljus och lundens sus och vågens sorl bland viden förkunna sommartiden. 2. Sin lycka och sin sommarro de yra fåglar prisa: ur skogens snår, ur stilla bo framklingar deras visa. En hymn går opp av fröjd och hopp från deras glada kväden, från blommorna och träden. 3. Men du, o Gud, som gör vår jord så skön i sommarns stunder, giv att jag aktar främst ditt ord och dina nådesunder. Allt kött är hö och blomstren dö och tiden allt fördriver. Blott Herrens ord förbliver. 4. Allt kött är hö. Allt flyktar här, och snart förvissna gräsen. Hos dig allena, Herre, är ett oförgängligt väsen. Min ande giv det nya liv som aldrig skall förblomma, fast äng och fält stå tomma. 5. Då må förblekna sommarns glans och vissna allt fåfängligt. Min vän är min och jag är hans, vårt band är oförgängligt. I paradis han, huld och vis, mig sist skall omplantera, där intet vissnar mera. Text:

1. Dybt hælder året i sin gang,  snart ødes eng og lund.  Farvel med al din lyst og sang,  du korte sommerstund!  2. Snart sukker vinterstormens røst:  alt visner og forgår!  Lad visne kun, jeg ved den trøst,  som ligefuldt består.  3.  Lad solen korte af sin vej  og natten vokse til!  Guds vældes arm forkortes ej,  hans visdom fór ej vild.  4.  Lad gulne hvert et blad på kvist,  lad falme alle strå!  Guds kærlighed, jeg ved for vist,  omskiftes ikke så.  5. Jeg ved, hvor glæden har sit hjem,  når øde mark står hvid,  hint frydekor fra Betlehem  forstummer ingen tid.  6. Jeg ved, hvor håbet grønnes da,  når alting falmer her,  min frelsers træ på Golgatha  en evig krone bær'. 7. Lad synke kun med løvets fald  hver markens blomst i rad,  min tro på ham bevare skal  sit friske hjerteblad.  8. Han lover mig en evig vår  trods vinterstorm og død,  thi livet frem af graven går,  som Kristus gennembrød.  Text: Caspar Johannes Boye (DDS 732) Mus

(OBS! Det är en annan psalm som sjungs i klippet nedan, fast till samma melodi som denna): Alt. koral: 1. Hur härligt vittnar land och sjö  ännu i frost och vintersnö,  o Gud, om dina under!  Förvissnad, öde, mörk och kall  är jorden dock din fotapall  som i sin blomstringsstunder.  2. Den slutat årets arbetsdag,  den lämnar sig i ditt behag  och lägger av sin prydnad.  Nu vilar den i sabbatsfrid,  och bidar nästa arbetstid  i tålamod och lydnad.  3. Ty du, barmhärtig år från år,  bevarar för en nyfödd vår  det frö som drivan täcker.  Det lever i sin mörka grav.  Dess täcke skall du lyfta av.  Din sol till liv det väcker. 4. Ljus är din klädnad, Herre Gud.  I norrskensprakt och stjärneskrud  din höga rymd oss gläder.  Dig blir ej något mörker när.  Du våra fötters lykta är,  som oss i natten leder.  5. Upplys oss, Herre, med ditt ord,  att vi på denna mörka jord  ifrån din väg ej vike.  Och led du oss, som på dig tror,  från dödens skugga, där vi

1.  Brødre og søstre! Vi skilles nu ad,  far nu med Jesus fornøjet og glad,  hver sine lovlige veje!  2.  Gem nu Guds ord udi hjerte og sind,  luk ikke Satan, ej verden derind,  Jesus lad hjerterne eje!  3.  Amen, ja, amen skal være vor sang,  det vil vi sjunge med frydefuld klang,  alle Guds børn tilsammen.  4.  Lammet, Guds-Lammet, dets vunder og sår æren og prisen i evighed får.  Amen! Halleluja! Amen! Text: Str. 1-2: Peder Sørensen 1852.. Str. 3-4: Frederik Boye 1750. Bearbejdet 1866. (DDS 429) Musik: Okänd

1. Dagar komma, dagar flykta, håll dig vid Guds ord och säg: det är mina fötters lykta och ett ljus på all min väg. Hav din lust i detta ord, som av ålder på vår jord mänskors tröst och frid beredde och till himmelen dem ledde. 2. Kristne, medan vi här vandra, låtom oss på fädrens vis fromma bedja med varandra, glada sjunga Herrens pris. Barnens liksom fädrens ljud stige upp till samme Gud att hans godhet nederkalla över oss och över alla. 3. Herre, signe du och råde och bevare du oss väl. Herre, ditt ansikt' i nåde lyse alltid för vår själ. Herre Gud, dig till oss vänd och din frid oss allom sänd. O Gud Fader, Son och Ande, dig ske pris i allo lande! Text: v. 1-2  Johan Olof Wallin , v. 3  Jesper Svedberg   (SvPs 77:5-7) Musik:  Johann Schop

1. Gud være med jer, til vi ses igen! Han jer lede og opholde,  trygt I dvæle bag hans skjolde.  Gud være med jer, til vi ses igen!  Til vi atter ses, til vi mødes, til vi ses for tronens fod.  Til vi atter ses, til vi mødes, Gud være med jer, til vi ses igen! 2. Gud være med jer, til vi ses igen!  Må hans vinger mildt jer dække,  dagligt brød han til jer række.  Gud være med jer, til vi ses igen!  Til vi atter ses...  3. Gud være med jer, til vi ses igen!  Når jer nød og fare tynge,  fast hans arme jer omslynge.  Gud være med jer, til vi ses igen. Til vi atter ses...  4. Gud være med jer, til vi ses igen!  Og når dødens bølge true,  i hans favn I aldrig grue.  Gud være med jer, til vi ses igen! Til vi atter ses... Text: Jeremiah Rankin Musik: William Tomer

1. Hvor salig er den lille flokk  som Jesus kjennes ved!  I ham, sin Frelser, har den nok  nå og i evighet.  I kjærlighet, i håp og tro  den vandrer her og skal få bo  med ham når håp og tro forgår,  men kjærlighet består. 2. Men Jesus, er jeg en av dem,  vil du meg kalle din?  Står jeg for deg som hine fem  med lys i lampen min?  Å, la meg ei til hvile gå  før derom jeg kan visshet få,  før du kan få det svar av meg:  Du vet jeg elsker deg! 3. Og måtte det med gråt enn skje  at dette svar jeg gav,  så vil du nådig til meg se  og tørke tåren av.  Ja, når kun du som allting vet  hos meg kan finne kjærlighet  og kjenne meg iblant din flokk  som din, så har jeg nok! Text: Nils Johannes Holm Musik: Ludvig Mathias Lindeman

Jesus, styr du mine tanker,  Jesus la meg leve så  at hvor jeg i verden vanker,  et Guds barn jeg være må,  at hver stund jeg åndedrager  Gud til ære, meg til gavn,  og så dør når ham behager,  i det søte Jesu navn. Text: Elen Opdal Bernhoft (NoS 411)

1. Når veiene skilles, vi sier farvel  og ønsker Guds fred med hverandre,  Guds fred med oss alle ved morgen og kveld  hvor enn vi i verden skal vandre.  Og det er vår bønn:  At Kristus, Guds Sønn,  vi sammen en gang skal få møte.  2. Å hjelp oss, Gud Fader, og hjelp oss, Guds Sønn,  at løpet vi glad må fullende!  Gud Hellig Ånd, himmelske trøster i lønn,  la kjærlighetsluene brenne!  At vi kan med lyst  og mot i vårt bryst  slik kjempe at kronen vi vinner!

1. Med Jesus vil jeg fara  på livsens ferd i lag.  Gud, lat den samferd vara  alt til min døyand dag!  Det er mi høgste æra,  det er mi største ros,  hans fylgjesvein å vera  og vandra i hans ljos.  2. Min Jesus, sannings stjerna,   lys upp min myrke veg!  Mitt hjarta vil so gjerna  få fylgja etter deg.  Du lyser enn i verdi  som før frå Betlehem.  Ver du mitt ljos på ferdi,  til heim med deg eg kjem!   3. Min Jesus, gjæva st givnad,  min eignalut og skatt!  I all min gang og livnad  meg støtt for augo statt!  Som vesle blomen trugen  ser upp mot sol og dag,  til deg så vender hugen,  til deg kvart andedrag.  4. Min Jesus, Sarons lilja,  bløm fagert upp i meg!  Lat ingen ting meg skilja  og riva burt frå deg!  Du vintre i Guds hage,  min kjære Herre Krist,  unn også meg den lage  å veksa som din kvist.  5. Du til di grein meg sette  alt i min fyrste vår,  med livsens dogg meg vætte,  gav sol og signa år.  Du vil og vokster gjeva  alt til min

1. Mektigste Kriste, menighetens Herre,  den du har tegnet med ditt kors til ære,  skynd deg å fri oss ut av fiendens snare, ditt folk bevare!  2. Før du selv striden for de barn så svake,  demp du vår fiende, driv hans makt tilbake!  Hva seg mot dine lemmer vil opphøye,  selv du nedbøye!  3. Fred vi i kirken vil av deg begjære!  Fred i vårt land, o Herre Gud, la være!  Fred i vårt hjerte du for all ting give  hos oss å blive!  4. Gjennom all tiden skal din godhet prises,  deg skal til evig tid all ære vises.  Himmel og jord din miskunn skal bekjenne  til de får ende! Text: Matthäus Apelles von Löwenstern Musik: Johann Crüger

1. O du min Immanuel,  hvilken himmelglæde  har du gjort min arme sjæl  ved din purpurvæde!  Fjenden tænkte, den var fast,  men hans træske snare brast.  2.  Jeg er i min Faders skød,  har i Himlen hjemme.  Dér er ingen synd og død  mere at fornemme;  arven får jeg vist og sandt,  har den Helligånd til pant.  3. Gud ske lov for dag, der går,  og for den, der kommer!  Dermed har vi jubelår,  evig, evig sommer,  d a det sidste morgenskær  er os, halleluja, nær!  4. Op, min sjæl, til sang og fryd,  flyde glædeståre!  Hver en puls med harpelyd  klinge til min båre!  Dig, som for os kalken drak,  Jesus, Jesus, evig tak! Text: Hans Adolph Brorson (DDS 671) Musik: Norsk folkmelodi

O du som gav ditt liv för fåren, om nåd och kraft vi beder dig att framgent följa dig i spåren på kärlekens och fridens stig. Låt mer och mer en skingrad skara förenas kring din sannings ord, att de må vara, evigt vara en herde och en enad hjord. Text: Johan Olof Wallin (SvPs 579:5) Musik: Halle 1704

Oss välsigna och bevara, med nåd ditt ansikte förklara och vänd det till ditt folk med frid. Här ditt namn vi vilja sjunga och sedan med en helig tunga dig lova, Gud, till evig tid med dina kerubim och dina serafim. Hosianna! Helig är Gud, all världens Gud, all krafts och nåds och visdoms Gud. Text: Samuel Johan Hedborn (SvPs 329:7) Musik: Philipp Nicolai

Skriv dig, Jesus, på mit hjerte, du min konge og min Gud! At ej lyst, ej heller smerte dig formår at slette ud! Denne indskrift på mig sæt: Jesus udaf Nazaret, Den korsfaested´, er min ære og min salighed skal være! Text: Thomas Kingo (DDS 228) Musik: Strasbourg

1. Så ta da mine hender  og før meg frem  inntil jeg salig ender  i himlens hjem!  Jeg kan ei gå alene,  nei, intet sted.  Hvor du meg fører ene,  jeg følger med. 2. La intet mer meg skille  fra nåden din,  og gjør meg ganske stille,  o Jesus min.  Ved dine føtter ene  er barnet trygt,  på deg, på deg alene  min tro er bygt. 3. Selv om jeg ei fornemmer  d in sterke hånd,  min salighet dog fremmer  din gode Ånd.  Så ta da mine hender  og før meg frem  inntil jeg salig ender  i himlens hjem. Text: Julie von Hausmann (NS 414) Musik: Friedrich Silcher

1. Säll är den som sina händer i Guds händer sluter in. Hur hans liv och lycka vänder har han ro i själen sin. Han är nöjd i sorg och nöd, han har tröst i liv och död. Till hans bästa allt sig vänder. Han är alltid i Guds händer. 2. Sist, min Gud, jag dig nu beder: tag min hand uti din hand, så att du mig alltid leder, för mig till ditt fröjdeland. Där försvinner allt besvär, och när loppet slutat är och jag dig min ande sänder, tag den då i dina händer. Text: Gustaf Ållon, bearb. (SvPs 244) Musik: Svensk 1697

1. Det er et yndigt land,  det står med brede bøge  nær salten østerstrand  nær salten østerstrand.  Det bugter sig i bakke, dal,  det hedder gamle Danmark,  og det er Frejas sal,  og det er Frejas sal.   2. Det land endnu er skønt,  thi blå sig søen bælter,  og løvet står så grønt  og løvet står så grønt.  Og ædle kvinder, skønne mø'r  og mænd og raske svende  bebo de danskes øer,  bebo de danskes øer.  3. Hil drot og fædreland!  Hil hver en danneborger,  som virker, hvad han kan, som virker, hvad han kan!  Vort gamle Danmark skal bestå,  så længe bøgen spejler  sin top i bølgen blå,  sin top i bølgen blå.

1. Kongenes konge og herrernes herre, dig hylder himlen och jorden og alt, hvad din guddom opfylder. Nådig er du, hør og bønhør os da nu, giv, at vor gerning dig hylder! 2. Se du velsignende ned, o vor himmelske Fader! Lad os af hjertet bekaempe med kraft hvad du hader, søge din fred, følge din enbårnes fjed, da tør vi kalde dig Fader! 3. O, lad din Ånd over os fra det høje udgydes, ørken da grønnes, og marken med frugtbarhet prydes! Hjerte og ånd knyttes med hellige bånd til dig, som evig skal lydes! 4. Alt, hvad begyndes og endes med dig, det skal lykkes, men hvad ej du haver plantet, med rod skal oprykkes; plant da din saed, sandhed og retfaerd og fred! Saligt det land, hvor det lykkes! Text: Fredrik Schmidt

1. Jeg elsker de grønne lunde  med tonernes vuggende fald,  jeg elsker de blanke sunde  med sejlernes tusindtal.  2. Jeg elsker hver dal, hver banke,  med kornets bølgende flugt,  hvor flittige hænder sanke  af arbejdets gyldne frugt.  3. Jeg elsker de brede sletter  i sollysets sommerpragt,  i vinterens stjernenætter  bag snetæppets juledragt.  4. Mig fryder din ros, din ære,  mig knuger din sorg, dit savn,  hver glans, hver plet vil jeg bære,  som falder på Danmarks navn.  5. Thi du er mig fader og moder,  så synges fra strand til strand,  langt mer end søster og broder,  thi du er mit fædreland.  6. Forstummed hver røst i skoven,  og falmed hver gylden frugt,  faldt nat over mark og voven,  jeg fandt det dog lige smukt.  7. Om alle de drømme bristed,  du har fra din ungdom drømt,  om trængsel og nød du fristed,  jeg elsked dig dobbelt ømt.  8. Men end er der sang i skoven,  højt bølger det røde flag,  end er der en Gud foroven,  der råder for

1. Du gamla, du fria, du fjällhöga nord, du tysta, du glädjerika, sköna! Jag hälsar dej, vänaste land uppå jord, //: din sol, din himmel, dina ängder gröna! :// 2. Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat ditt namn flög över jorden. Jag vet att du är och du blir vad du var, //: ja, jag vill leva, jag vill dö i norden! ://

1. Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring, för den henne rätt kan bära. Vill mot dej själv du vara huld, så älska frihet mer än guld. Med frihet följer ära. 2. Gammal lära liksom ny, de bjuder frid i varje by. Dock kan ej frid förbliva, där icke frihet har sitt bo. Blott hon kan skänka fred och ro och ofrid all fördriva. 3. Är hon borta, friheten, hon blir ej lätt få fatt igen, hur flinkt du än dej vänder. Du fresta må med hot och låt, du står där snopen i din ståt, hon flög ur dina händer. 4. Lyd mitt råd, ha frihet kär, om du förstår vad frihet är, vad hon dej trofast bringar: hon frid och hälsa drager hem och glädje stor åt alla dem, som nås av hennes vingar. 5. Ädle svensk, du må stå fast och bättra det som fordom brast! Låt aldrig dej förvända! Nej, våga både hals och hand att frälsa hem och fosterland! Gud skall dej tröst väl sända. 6. Fågeln värjer eget bo och markens djur sin lyas ro, nu märk vad du bör göra. Gud givit dej förstånd och skäl: var hellre fri

1. Bevara, Gud, vårt fosterland,  håll över det din starkhets hand  och var dess hägn i strid som frid,  i sorgens som i glädjens tid.  2. Här ser vi det som mest är värt,  allt vad vi håller dyrt och kärt.  Ej fjärran finns en bygd, ej när,  som är för oss vad denna är.  3. Här våra fäder en gång bott,  arbetat, kämpat, hoppats, trott.  Här även vi vår boning fått  med samma liv och samma lott.  4. Här kommer våra barn också  att snart på våra stigar gå,  ha det vi haft, se det vi sett  och be till Herren som vi bett.  5. Gud, skydda detta kära land  från sjö till sjö, från strand till strand.  Sänk över det din milda vård  som sommardagg på rosengård. 6. Välsigna varje trofast själ  som önskar det av hjärtat väl.  Men slå vart ondskans uppsåt ned,  som vill dess fall och stör dess fred.  7. Låt det få bli och vara ditt  befolkat, tryggat, glatt och fritt,  på kärlek bördigt som på råd  och uppfyllt av din Andes nåd.  8. Du hjälpte det ur mörker op

1. Vårt land, vårt land, vårt fosterland! Ljud högt, o dyra ord! Ej lyfts en höjd mot himlens rand, ej sänks en dal, ej sköljs en strand mer älskad än vår bygd i nord, än våra fäders jord. 2. Din blomning, sluten än i knopp, skall mogna ur sitt tvång. Se, ur vår kärlek skall gå opp ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp. Och högre klinga skall en gång vår fosterländska sång. 1. Oi maamme, Suomi, synnyinmaa,  soi, sana kultainen!  Ei laaksoa, ei kukkulaa,  ei vettä rantaa rakkaampaa,  kuin kotimaa tää pohjoinen,  maa kallis isien!  2. Sun kukoistukses kuorestaan  kerrankin puhkeaa,  viel lempemme saa nousemaan  sun toivos, riemus loistossaan,  ja kerran, laulus synnyinmaa  korkeemman kaiun saa.

1. Hör hur härligt sången skallar mellan Väinös runohallar! //: Det är Suomis sång :// //: Hör de höga furor susa, hör de djupa strömmar brusa: det är Suomis sång, det är Suomis sång :// 2. Se, bland drivor högt vid polen strålar klar midsommarsolen! //: Det är Suomis sång :// Se, på himlens mörka båga nattens norrskensflammor låga! //: Det är Sumois sång :// 3. Och de väna blyga dalar, där en bäck bland blomstren talar, //: det är Suomis sång :// Och de skogbekrönta fjällar, ekande om stjärnekvällar, //: det är Suomis sång :// 4. Överallt en röst oss bjuder, överallt en stämma ljuder: //: Det är Suomis sång :// //: Broder, äger du ett hjärta, i dess tjusning, i dess smärta hör blott Suomis sång, hör blott Suomis sång :// 1. Kuule, kuinka soitto kaikuu,  Väinön kanteleesta raikuu!  Laulu Suomen on!  Laulu Suomen on!  Kuule, hongat huokaileepi,  kuule, kosket pauhaileepi!  Laulu Suomen on!  Laulu Suomen on!  2. Katso, hanget pohjoisessa  välkkyy

  1. Ja, vi elsker dette landet, som det stiger frem,   furet, værbitt over vannet,  med de tusen hjem.  Elsker, elsker det og tenker  på vår far og mor  og den saganatt som senker  drømme på vår jord, og den saganatt som senker,  senker drømme på vår jord.  2. Norske mann i hus og hytte, takk din store Gud!  Landet ville han beskytte,  skjønt det mørkt så ut.  Alt hva fedrene har kjempet,  mødrene har grett,  har den Herre stille lempet  så vi vant vår rett, har den Herre stille lempet så vi vant, vi vant vår rett. 3. Ja, vi elsker dette landet,  som det stiger frem,  furet, værbitt over vannet,  med de tusen hjem.  Og som fedres kamp har hevet  det av nød til  seir,  også vi, når det blir krevet,  for dets fred slår leir, også vi, når det blir krevet, får dets fred, dets fred slår leir. Text: Bjørnstjerne Bjørnson (NS  Musik: Rikard Nordraak