528 Bevara, Gud, vårt fosterland / Sun kätes Herra voimakkaan

1. Bevara, Gud, vårt fosterland, 
håll över det din starkhets hand 
och var dess hägn i strid som frid, 
i sorgens som i glädjens tid. 

2. Här ser vi det som mest är värt, 
allt vad vi håller dyrt och kärt. 
Ej fjärran finns en bygd, ej när, 
som är för oss vad denna är. 

3. Här våra fäder en gång bott, 
arbetat, kämpat, hoppats, trott. 
Här även vi vår boning fått 
med samma liv och samma lott. 

4. Här kommer våra barn också 
att snart på våra stigar gå, 
ha det vi haft, se det vi sett 
och be till Herren som vi bett. 

5. Gud, skydda detta kära land 
från sjö till sjö, från strand till strand. 
Sänk över det din milda vård 
som sommardagg på rosengård.

6. Välsigna varje trofast själ 
som önskar det av hjärtat väl. 
Men slå vart ondskans uppsåt ned, 
som vill dess fall och stör dess fred. 

7. Låt det få bli och vara ditt 
befolkat, tryggat, glatt och fritt, 
på kärlek bördigt som på råd 
och uppfyllt av din Andes nåd. 

8. Du hjälpte det ur mörker opp 
liksom en blomma ur dess knopp: 
så låt det ock till tidens slut 
uti ditt ljus få vecklas ut. 

9. Det ljuset är ditt helga ord, 
en sol för himmel och för jord. 
Giv att det klart här lysa må 
och aldrig mer ifrån oss gå.

1. Sun kätes, Herra, voimakkaan 
suo olla turva Suomenmaan 
niin sodassa kuin rauhassa 
ja murheen, onnen aikana. 

2. Sun armos täällä meille soi, 
mi kallehinta olla voi, 
ja meille alla auringon 
tää synnyinseutu rakkain on. 

3. On isät täällä taistelleet 
ja uskoneet ja toivoneet. 
Me saimme saman asunnon, 
ja samat vaiheet meidän on. 

4. Ja meidän polkuamme saa 
taas lapsemmekin taivaltaa. 
He kyntää kerran peltomme 
ja uskoo kuin me uskomme. 

5. Oi Herra, käy sä siunaamaan 
nää rannat rakkaan synnyinmaan. 
Suo aina rauha suloinen 
ja estä sota verinen.

6. Sä siunaa mielet vakaiset 
ja hurskaat työt ja aikehet. 
Lyö maahan maansa pettäjät, 
tuo julki juonet ilkeät. 

7. Sä turvaa maamme vapaus, 
sen kansalle suo viisaus. 
Suo armokaste maille sen 
ja sydämihin ihmisten. 

8. Sä autoit valoon tämän maan 
kuin kedon kukan ummustaan. 
Sen varttua suo valossas 
ja hoida sitä armossas. 

9. Suo, että sanas kirkkaana 
saa keskellämme kaikua, 
ja kautta sukupolvien 
suo soida nimes kiitoksen. 

Text: Johan Ludvig Runeberg (VK 577, FSP 546)
Musik: Finsk