458 Tuolla taivaan asunnoissa / Högt i himlens ljusa boning

1. Tuolla taivaan asunnoissa 
autuaissa Jumalan 
itku on ja murhe poissa, 
siellä ilo ainian. 
Oi, jos sinne minäkin 
murheen maasta pääsisin! 

2. Siellä eivät turmiota 
kuolema ja synti tee, 
loppunut on synnin sota, 
rauha siellä vallitsee. 
Oi, jos sinne minäkin 
murheen maasta pääsisin! 

3. Siellä helkkyy mykkäin kieli, 
kuulee korvat kuurojen, 
selkeääpi synkkä mieli, 
rammat hyppää riemuiten. 
Oi, jos sinne minäkin 
murheen maasta pääsisin! 

4. Siellä ruumiit aivan uudet, 
puhtaat, kirkkaat kokonaan, 
tänne jäävät vajavuudet, 
synnin arvet päälle maan. 
Oi, jos sinne minäkin 
murheen maasta pääsisin!

1. Högt i himlens ljusa boning, 
där Guds rena klarhet rår, 
där är vila och försoning 
utan sorg och möda svår. 
O, hur gärna byter jag 
jordens natt mot himlens dag! 

2. Syndens makt är där helt krossad, 
döden ingenting förmår, 
där är syndaren förlossad, 
kärlek, endast kärlek rår. 
O, hur gärna byter jag 
jordens natt mot himlens dag!

3. Ja, där talar stummas tunga,
där hör döva öronen,
blinda ser, en hes kan sjunga,
lama ben får kraft igen.
O hur gärna byter jag
jordens natt mot himlens dag!

4. Ja, vår kropp blir ny, förklarad, 
helgad, ren hos Gud vår Far. 
All vår skröplighet ska vara 
lämnad då i graven kvar. 
O, hur gärna byter jag 
jordens natt mot himlens dag!