436 Kor mykje stort, kor mykje gildt



Text: Matias Orheim

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

500 Nå soli bak om blåe fjell

Bild
1. No soli bakom blåe fjell  sitt ljose andlet gøymer,  og mørker over heimen fell,  og jordi ligg og drøymer.  Gud, lat di åsyn lysa ned,  så heilag fred inn  i vårt hjarta strøymer!  2. Kom, Jesus, inn og med meg ver  når det til kvelden stundar!  Og lat din engel standa her  ved lægjet når eg blundar,  og vara vel min kvilestad!  Og vekk meg glad  til song med fugl i lundar!  3. Men når eg her min nattverd held,  og livet kring meg tagnar,  eg minnast må min siste kveld,  då ikkje meir det dagnar.  Når soli neste morgon stend  opp over grend,  ho meg då ikkje gagnar.  4. Men Jesus fører meg ved hand,  eg ikkje råd skal sakna.  Han fører meg til livsens land,  der alle stormar spakna.  Når eg i grav er gøymd og duld,  for Kristi skuld  eg skal ein morgon vakna.  Text: Elias Blix Musik: Ludvig Mathias Lindeman
Läs mer

521 Så ta da mine hender

Bild
1. Så ta da mine hender  og før meg frem  inntil jeg salig ender  i himlens hjem!  Jeg kan ei gå alene,  nei, intet sted.  Hvor du meg fører ene,  jeg følger med. 2. La intet mer meg skille  fra nåden din,  og gjør meg ganske stille,  o Jesus min.  Ved dine føtter ene  er barnet trygt,  på deg, på deg alene  min tro er bygt. 3. Selv om jeg ei fornemmer  d in sterke hånd,  min salighet dog fremmer  din gode Ånd.  Så ta da mine hender  og før meg frem  inntil jeg salig ender  i himlens hjem. Text: Julie von Hausmann (NS 414) Musik: Friedrich Silcher
Läs mer

461 Jag är främling, jag är en pilgrim

Bild
1. Jag är främling, jag är en pilgrim, blott en afton, blott en afton bor jag här. Försök ej hindra mej från att  följa Guds folk på väg genom sand och bölja! Jag är främling, jag är en pilgrim, blott en afton, blott en afton bor jag här. 2. Resemåltid i hast jag äter, som ett ilbud, som ett ilbud stannar ej. Jag står omgjordad kring mina länder, har vandringsstaven i mina händer; resemåltid i hast jag äter, som ett ilbud, som ett ilbud stannar ej. 3. Lammets blod har mitt dörrträ tecknat, mej beseglat, mej beseglat, jag är hans. Ej syndens surdeg jag mer vill smaka, iväg jag hastar, ser ej tillbaka. Lammets blod har mitt dörrträ tecknat, mej beseglat, mej beseglat, jag är hans. 4. Lammets måltid mej saligt hugnar som en försmak, som en försmak av hans ro. Med skodda fötter ur träldomsbandet jag går att finna det goda landet. Lammets måltid mej där ska hugna i en evig, i en evig fröjd och ro. 5. Jorden har ej den ro jag söker, nej, jag längtar, ...
Läs mer